20101101 Akiba

Sunkus, ett av våra favvosnabbköp.

Läskigt, flygande kryp

Svårt att fånga stämningen i Akiba.

Kyckling och tysk korv i en hamburgare. Jag kan komma på många orsaker till att det är en dålig idé.

Efter att blivit bjuden av en amerikan på frukostbuffén på hotellet siktade vi på Edo museet. Idag visste vi hur man skulle åka och kom dit relativt smärtfritt. På vägen dit såg vi en reklamskylt i tunnelbanan om olika teveserier, blandannat CSI men även Wallander! Iofs den engelska versionen men ändå. Väl framme vid museet kom vi på att museerna är stängda på måndagar:-( Såg några coola insekter som såg ut som kolibrier som plåster på såren. Sen fick vi åka en fullknôkad spårvagn till Akihabara.Akiba var helt galet! Först fick vi en inbjudan till ett Maiden Café där vi skulle bli serverade av tjejer utklädda till French Maids. Vi hade läst om det förut och efter vår kväll på Alice-restaurangen kändes det inte så konstigt men vi var inte hungriga just då, så vi stod över. Fasaderna hade Animé/Manga/Videospels reklam som var 10 våningar höga, överallt var det olika typer av reklamljud och blinkande prylar. Vi började med att gå in på Segas arkadhall. 6 våningar av olika typer av spel. Inte jättefullt men ändå en del folk som satt och spelade trummspel på måndag förmiddag. Project Diva verkade vara sjukt populärt för där hade de en köfolla (http://miku.sega.jp/). Det verkade gå ut på att banka på knappar i takt med musik och så dansade en tjej så länge man gjorde rätt.Testade sen ett elektronikvaruhus modell större. Oerhört påfrestande för de flesta sinnen. Överallt satt det skyltar och lappar i skrikiga färger, samtliga teveapparater/tevespel/stereos var på på skapligt hög volym. Plus att de spelade reklam ovanpå allting. Vi kollade iallafall snabbt igenom allting. Nu var vi skapligt hungriga och från en blog hade vi fått tips om ett Sushiställe på 8 våningen i ett hus vid stationen. Jag tänkte att det var smidigt att bara gå igenom med sitt spårvagnskort och ut på andra sidan utan att nåt skulle dras men det gick tydligen inte för när vi skulle ut var det stopp. Efter att ha hållit fram kortet till en vakt som la det på nån mojäng var allt frid och fröjd och vi fick passera. Tyvärr visade sig sushistället ha slått igen och nu var vi extremt hungriga så vi tog en Avocado Burger på Chelsea Market. Med nya krafter gick vi mot Tokyo Anime Center men det räknade sig nog oxå som museum för det var stängt. Istället blev det Animate: 7 våningar fullproppad med Manga! Helt otroligt vad mycket manga det fanns, det verkade populärt också för det var fyllt med japanska kids. Vi bestämde oss för att gå tillbaka till hotellet i Ginza som ligger ca 30min promenad söderut. På vägen tog vi en Caramel Machiato på Starbucks.Efter återhämtning på hotellet gick jag ut och fotade lite i Ginzaområdet. Man skulle kunna hålla på hur länge som helst. Fantastiskt ljus på kvällen! Om man bara hade haft lite mer mod att fota främlingar så hade man kunnat få hur många bra kort som helst.

Efter fotorundan var det ganska sent och vi var lite hungriga igen. Jag gav mig ut på jakt efter sushi. Borde inte vara så svårt... Men väldigt många restauranger hade bara menyer på japanska och inga bilder på maten. Jag vandrade runt bland gränderna nordväst om vårt hotell. Väldigt skön stämning på kvällen. Och roligt att fota lite i lugn och ro. Jag vandrade förbi och in i en arkadhall där det satt folk på stolar och spelade spel samtidgt som de rökte en cigg. Kul men tyvärr fotoförbud. Tittade också in på BIC Camera (som hade allt möjligt varav kameror bara var en liten del) som såg ut ungefär som elektronikaffären i Akiba, dvs enerverande.

Katt

Sneddade förbi International Forum och norr ut längs spåren vid Yurakucho. Här fanns det gott om restauranger men inga som hade sushi. Tillslut hittade jag ett jättelitet sushiställe. Det satt ett par japaner utanför och åt, alla menyer på japanska men iallafall lite bilder. Tittade in bakom draperiet till själva restaurangen och det visade sig att då var man precis vid disken. Ingen av de tre i personalen pratade nån engelska vad jag märkte men de verkade nöjda efter att ha tagit mot min teckenspråksbeställning. Jag passade på att ta lite bilder. En av de två japanska männen som satt och åt utanför visade sig kunna lite Engelska, han undrade vad jag tyckte om Japan och var jag kom ifrån etc. Han hade jobbat 8 år i London (Eller så hade han jobbat i London för 8 år sedan, svårt att säga men med tanke på hur dålig engelska han trots allt pratade så lutar det åt det senare).

Mannen som pusslade ihop våra sushilådor

De två glada japanerna utanför sushistället.

Mannen till höger kunde lite engelska

Efter utvyte av visitkort skyndade jag hemåt med två trälådor sushi för 4200Yen! Ganska saftigt pris men det var ändå 16 små bitar i varje låda och vad som iallafall föreföll vara en del exotiska/utrotningshotade fiskar. Särskilt en bit tilldrog sig vårt intresse. Lisa gissade/intalade sig att det var mussla. Den såg sjukt äcklig ut. Lisa modig som hon är testade först men fick ge sig. Geggan var helt mjuk och efter lite efterforskning (Google images) kom hon fram till vad det var: sjöborre, dessutom rå. Jag testade aldrig min utan den fick följa med Lisas i soporna.

Snygg sushi

Snygg sjöborresushi